Novelltolvan i april: Jamaica Kincaid

Under april månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av den amerikanska författaren Jamaica Kincaid. 

Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den västindiska ön Antigua. I tonåren flyttade hon till New York för att arbeta som au pair och i USA blev hon sedan kvar. Hon läste in high school och gick vidare till collegestudier. Hon började också skriva intervjuer för olika tidskrifter och bytte under samma period sitt namn till Jamaica Kincaid. 1979 gifte hon sig med Allen Shawn, en kompositör och collegeprofessor, de fick två barn och flyttade till Vermont. 

Nu är Kincaid professor vid Harvard och undervisar i afrikanska och afroamerikanska studier, och litterär gestaltning. 

Kincaid har skrivit flera romaner (exempelvis Lucy och Se nu då), men också till exempel (Boken om) Min trädgård, som handlar om skapandet av hennes egen trädgård i Vermont. Hennes böcker tar ofta upp ämnen som relationer mellan mor och dotter, makt och maktlöshet och inte sällan tar historierna avstamp i uppväxten på Antigua. 

1983 debuterade hon med novellsamlingen På flodens botten, vilket är den bok jag kommer att hämta novellerna till utmaningen från. 

Noveller:

- På flodens botten (Tranans förlag, 2017)

- Biografi över en klänning (Novellix, 2021)

Läs en eller flera av Jamaica Kincaids noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i mars

 

Mars månad har vi i Novelltolvan 2025 ägnat åt noveller skrivna av den amerikanska författaren Shirley Jackson. Hon är känd för sina mörka berättelser, där en krypande obehagskänsla efterhand visar sig allt mer befogad. 

Jag lånade hem samlingen som kort och gott heter Noveller, utgiven på Modernista förlag 2024. Boken innehåller nästan trettio noveller, både av tidigare och senare datum. Den kanske mest kända novellen - som också är min favorit - heter "Lotteriet." Den utspelar sig på torget i en liten by dit alla invånarna kallas för att delta i ett årligt återkommande lotteri. Varje  familj skickar i tur och ordning fram sina representanter för att dra en papperslapp ur en låda. Novellen är mästerligt uppbyggd, i sina väl planterade detaljer och själva stämningen, och den anses med rätta vara en av 1900-talets främsta skräcknoveller. 

Också i de andra novellerna är det något som inte står riktigt rätt till. "Demonälskaren" handlar om en kvinna som gör sig i ordning för att åka iväg med Jamie, den yngre man hon ska gifta sig med. Vi följer hennes förberedelser samtidigt som hon resonerar hur livet med Jamie kommer att bli, vilka kläder som passar bäst och vilka hon ser yngst ut i. Hela tiden håller hon ett öga på klockan för att vara klar den tid de har bestämt att han ska hämta henne.

I "Ondskans eventualitet" får vi möta Miss Adela Strangeworth, en kvinna som känner alla i den lilla stad där hon bor. I novellens inledning är hon på väg till matbutiken och småpratar glatt med alla hon möter. Hon har alltid bott i staden i ett gammalt hus på en gata med namnet Pleasant Street. Hon är noga med att påpeka att hennes morfar var en av stadens grundare och hon håller fortfarande liv i de rosenbuskar som hennes mormor en gång planterade. Som läsare undrar man efter ett tag om allt verkligen är så idylliskt som det först ter sig. 

Den sista av Jacksons noveller jag hann med var "Ett besök", en novell där Margaret får följa med sin skolkamrat Carla hem till hennes storslagna hus. När Carlas bror Paul och hans vän kommer dit, följer en sommar med roliga upptåg, danser och båtturer. Margaret blir visad runt i de överdådiga rummen som sällan används. Här finns till och med ett högt torn, som ingen verkar vilja svara på frågor om. 

Jag gillade att läsa Shirley Jacksons noveller, och särskilt "Lotteriet" kan jag verkligen rekommendera!

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Februari 2025

Februari gav en del fin läsning. Till Novelltolvan 2025 läste jag noveller av den argentinska författaren Samanta Schweblin, och det var en trevlig bekantskap. Hon skriver lite annorlunda noveller, där det finns en smygande känsla av att något inte riktigt stämmer. Läs mer här för att se vilka noveller jag läste och vad jag tyckte om dem. 

Malin Haawinds roman Den som följer en stjärna vänder inte om har en huvudperson som är baserad på en verklig förlaga. Malin Blomsterberg var hushållerska, kompanjon och förtrogen hos Ellen Key på Strand. Det är uppfriskande att Malin och inte den välkände Ellen är bokens fokus, och jag gillar att läsa om vardagen på Strand. Malin får vistas i den stora Ellen Keys närvaro, får tillgång till litteraturen och samtalen, men samtidigt sliter hon hårt i hushållet, särskilt när alla kända gäster dyker upp, ibland helt utan förvarning. 

Nästa bok jag läste var Philip Pullmans The Book of Dust Volume Two: The Secret Commonwealth, som alltså är den andra delen i en tänkt trilogi. Lyra och hennes deamon Pan har allt sedan äventyren i His Dark Materials haft förmågan att kunna separera, men det är numera något annat som skapar avstånd mellan dem. En människas deamon är som hennes själ, men Lyra och Pan verkar helt enkelt inte tycka om varandra längre. När Pan är ute på ett eget nattligt äventyr blir han vittne till hur en man överfalls och mördas. Han smyger fram till platsen och får med sig mannens plånbok, som han ger till Lyra. Men hur ska de gå vidare? Och hur ska de kunna göra det tillsammans? Den tredje boken i The Book of Dust har ännu inte kommit ut, men jag ser verkligen fram emot att läsa den!

En bok till hann jag med under februari månad, nämligen Din vilja sitter inte i skogen av Mattias Timander. Det här är en lågmäld skildring av en man från en liten by utanför Kiruna. Boken beskriver det stillsamma bylivet och närheten till naturen. Mannen håller sig ganska mycket för sig själv men har också vänner, särskilt en äldre kvinna som heter Viola. En dag hittar han några gamla böcker och börjar läsa. Litteraturen blir helt avgörande för honom och han tar sig till Stockholm där han börjar umgås med personer som också uppskattar litteratur och kultur. Men var hör han egentligen hemma?

Till årets Kaos-utmaningar passar jag in Den som följer en stjärna vänder inte om på nr. 34: "Läs en bok med någon himlakropp/himlafenomen i titel eller på omslag."

Novelltolvan i mars: Shirley Jackson

Under mars månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av den amerikanska författaren Shirley Jackson.

Jackson föddes 1916 i San Fransisco och är känd för sina mörka, psykologiska skildringar, som ofta först verkar vardagliga men som efterhand ger läsaren en gryende obehagskänsla. Hon hade sin storhetstid under 1950-talet men hennes böcker har blivit populära igen på senare år. Kanske har du läst någon av hennes romaner, till exempel Vi har alltid bott på slottet eller Hemsökelsen på Hill House? 

Förutom romaner skrev Jackson också över tvåhundra noveller, både före romandebuten och efteråt.  Den mest kända är nog "The Lottery", som också blivit både film och teaterpjäs. Jackson var gift med en litteraturkritiker och det sägs att de hade över 250.000 böcker i sitt hem (Wikipedia). Många författare sägs vara inspirerade av Jacksons författarskap, till exempel Neil Gaiman och Stephen King. Jackson dog av ett hjärtfel när hon bara var 48 år gammal. 

Noveller:

- Noveller (novellsamling på svenska, Modernista, 2024)

- Dark Tales (novellsamling på engelska, Penguin, 2017)

- The Lottery and other stories (novellsamling på engelska, Penguin, 2009)

Läs en eller flera av Shirley Jacksons noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av novelltolvan i februari

Under februari månad har vi i Novelltolvan 2025 läst texter av den argentinska författaren Samanta Schweblin. Jag lånade hennes novellsamling Sju tomma hus och läste fyra av novellerna. Gemensamt är att de alla är lite skruvade, något är alltid lite smygande skevt, och jag gillar det!

I "Inget av det där" åker en dotter och hennes mamma runt och tittar på hus i ett villaområde. När mamman ska vända bilen svänger hon upp över en av gräsmattorna, lämnar stora hjulspår efter sig och kör fast. Kvinnan som bor i huset kommer ut och undrar vad de håller på med. Mamman ber henne att ringa efter en ambulans, eftersom hon inte mår bra. De får komma in i huset så länge och det blir efterhand tydligt att mamman har en dold agenda.

I "Mina föräldrar, mina barn" befinner sig en man hemma hos sin före detta fru. Mannens föräldrar är också där, eftersom de alla vill träffa de gemensamma barn som mannen och den före detta frun har tillsammans. Mannen och kvinnan tittar ut genom fönstret och hon är upprörd eftersom svärföräldrarna där ute är spritt språngande nakna och stimmar runt och sprutar ner varandra med en vattenslang. Kvinnan är bekymrad vad som ska hända när hennes nya man snart kommer hem med barnen. 

"En man utan tur" berättas ur en åttaårig flickas synvinkel. Det är hennes födelsedag, men samma dag råkar hennes lillasyster svälja en hel kopp blekmedel och det blir inget firande. Familjen kastar sig in i bilen och kör mot sjukhuset. När trafiken står helt stilla ryter pappan åt storasystern att ta av sig sina trosor. Hon förstår ingenting, men inser sedan att han tänker vifta med dem som en vit flagg så att de andra bilisterna ska släppa fram dem. På sjukhuset är all uppmärksamhet riktad på hur det går med systern och när en man börjar prata med flickan, berättar hon att det är hennes födelsedag och att hon inte har några trosor på sig. Mannen verkar vilja hjälpa till och flickan följer med honom. 

I "Alltid i det här huset" knackar det på dörren hemma hos berättarjaget. Det är grannen Herr Weimer som kommer för att plocka upp de klädesplagg som hans hustru – eller han själv? – har kastat ut genom fönstret in i berättarjagets trädgård i ren desperation. Detta sker om och om igen, alltid i en viss ordning. Kläderna tillhör paret Weimers son, som har avlidit. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Januari 2025

Årets första månad har varit en riktigt bra läsmånad för min del.

Även i år kör jag en novellutmaning och till Novelltolvan 2025 läste jag tre noveller av Chimamanda Ngozi Adichie. Hon skriver om Nigeria och USA och hon gör det på ett oslagbart sätt. Läs här om vilka noveller jag valde och vad jag tyckte om dem.

Till bokcirkeln läste jag Sally Rooneys Intermezzo, en bok jag verkligen sett fram emot att läsa. Precis som med det jag läst av författaren tidigare, så gillar jag verkligen den här romanen. Den handlar om två bröder, Peter och Ivan Koubek, som försöker hitta sin plats i tillvaron efter faderns död, och i förhållande till varandra. Brödernas syskonskap står i fokus, men här finns också deras mer eller mindre komplicerade kärleksförhållanden, vilket man nästan förväntar sig av en roman av Rooney. Riktigt bra!

Jag läste också den grafiska romanen Gender Queer: A Memoir av Maia Kobabe, en bok som på grund av sitt LGBTQ-tema under flera år varit den mest förbjudna boken i USA. I boken får man följa Maia under hens uppväxt och utveckling som asexuell och icke-binär. Det är riktigt gripande och intressant, och ger en personlig inblick i frågor om kön och identitet.

Nästa bok jag läste var An Yus Efterklang, en roman som handlar om Song Yan som bor i Beijing tillsammans med sin man och hans mor. Son Yan hade velat blir konsertpianist, men valde bort den drömmen när hon gifte sig. Nu ger hon istället pianolektioner och försöker hantera sin svärmor när maken ständigt är bortrest på olika affärsresor. En dag anländer en mystisk svampleverans från mannens hemprovins, och om nätterna drömmer hon om talande svampar och att hon är fast i ett rum utan dörrar. När hon börjar göra efterforskningar om svampleveranserna kommer hon till ett övergivet hus med ett piano mitt i den myllrande storstaden. 

Ella-Maria Nuttis Till träden skildrar en helt annan miljö, nämligen den svenska  fjällvärlden. En dotter ger sig ut på skotertur med sin pappa, men de kör omkull och fastnar på kalfjället. När de tingas vänta tillsammans, isolerade i en stuga utan möjlighet att återvända till bebodda trakter, tvingas de också att komma närmare varandra. De får både tillfälle att fråga sig hur det blev som det blev, och hur de kan närma sig varandra igen som far och dotter.

Jag har också läst ett antal barnböcker under månaden som gått. Chop Chop av Linda Bondestam är en stor favorit, och jag gillade också Brorsans kompis Robban av Maja Hjertzell och Joanna Hellgren. 

Jag har bestämt mig för att försöka klara Kaosutmaningen 2025 under året, en utmaning där man läser böcker enligt en lista på olika teman. I början brukar det lösa sig fint så att böckerna jag ändå skulle ha läst passar in i utmaningen, men på "Läs en bok som publicerades på 1960-talet" letade jag själv upp Vem älskar Yngve Frej? av Stig Claesson. Det var ett bra val och jag tyckte boken var både underhållande och skildrade en intressant men kanske bortglömd grupp människor i avfolkningsbygden.

Kaosutmaningen 2025 har för övrigt gått riktigt bra. Jag har förutom boken från sextiotalet redan bockat av en prisvinnande bok, en barnbok, en bok med svart omslag, en nominerad till Augustpriset, en grafisk roman och en roman som utspelar sig i snö och is. 

Nu hoppas jag att också februari blir en riktigt bra läsmånad. 

Novelltolvan i februari: Samanta Schweblin

Under februari månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av den prisade argentinska författaren Samanta Schweblin. 

Schweblin föddes 1978 i Buenos Aires och skriver på spanska, men bor numera i Berlin. Hon debuterade 2002 med novellsamlingen El núcleo del desturbio och har mest skrivit noveller, men också exempelvis romanen Räddningsavstånd som kom på svenska 2016. Hennes noveller beskrivs som "originella, oroande och ofta absurda" (Wikipedia).  

Schweblins böcker är översatta till över 40 språk, och den senaste boken på svenska är novellsamlingen Sju tomma hus (2023), utgiven på Tranan. Boken belönades med Riviera del Duero-priset för bästa spanskspråkiga novellsamling 2015 och fick dessutom USA:s National Book Awards för bästa översatta bok 2022. Flera av Schweblins böcker har också nominerats till Internationella Bookerpriset.

Noveller:

"Att döda en hund", Karavan, 2005:4

"Fjärilar", Karavan, 2009:3

"Fåglar i munnen", Ord & Bild, 2009:4

"En man utan tur", Karavan, 2016:3/4

"Olingiris", Granta, 2016:7

Mouthful of Birds, 2019 (novellsamling på engelska)

"Fyrtio kvadratcentimeter", Karavan, 2022:3-4

Sju tomma hus, 2023 (novellsamling)

Extra tips: 

Schweblins roman Räddningsavstånd har filmatiserats och finns på Netflix. 

Läs en eller flera av Samanta Schweblins noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i januari

 

Under januari månad har vi i Novelltolvan 2025 läst texter av Chimamanda Ngozi Adichie. Ur novellsamlingen Det där som nästan kväver dig läste jag förutom titelnovellen också "Cell Ett" och "En privat angelägenhet." 

Alla tre novellerna har starka kopplingar till Adichies födelseland Nigeria. "Det där som nästan kväver dig" utspelar sig i USA, men handlar om en ung nigeriansk kvinna som vinner i det amerikanska visumlotteriet och lämnar sitt hemland. I det nya landet hamnar hon i en småstad i Connecticut, där hon skaffar ett jobb som servitris och lånar böcker på biblioteket för att studera på egen hand när hon inte har råd att gå på förberedande college. Olikheterna mellan de båda kulturerna är ständigt närvarande, och känslan som nästan kväver henne är en mix av hemlängtan, utsatthet och upplevelsen av att ingen ser henne som en person, utan bara som en exotisk representant för afrikansk kultur. 

"Cell Ett" utspelar sig i Nigeria och beskriver den oro som råder på ett universitetscampus i en nigeriansk stad. Unga män ger sig ut på stöldräder för att visa sig tuffa, och sjuttonåriga Nnamabia fejkar ett inbrott i sitt eget hus och stjäl sin mammas smycken. Tre år senare härskar olika gäng på campus och de drar sig inte för att ta till väpnat våld. Efter en gängskjutning försvinner Nnamabia och trots att han inte deltagit i händelserna har han gripits och satts i fängelse. Hans cell är överbefolkad och han tvingas ofta stå inträngd mot väggen, de får extremt lite mat och blir bitna av vägglössen. Men det värsta stället är ändå Cell Ett, som till och med de tuffaste verkar rädda för. 

I "En privat angelägenhet" hamnar två kvinnor på samma gömställe i en övergiven butik under ett våldsamt upplopp. De klättrar in genom ett fönster och sitter tillsammans i det trånga utrymmet för att undvika kravallerna. Kristna igbor och hausamuslimer är i konfikt med varandra, och de båda kvinnorna kommer från varsin folkgrupp. Det är tydligt att de har helt olika förutsättningar i livet. Chika studerar till läkare på universitetet och den andra kvinnan säljer lök på marknaden. Men i sitt gömställe stöttar de varandra och det blir tydligt att båda är offer i våldsamheterna som pågår. 

Jag tycker verkligen Adichie skriver helt fantastiskt också i det kortare formatet, och kommer säkert att läsa resterande noveller i samlingen också vid tillfälle. Ni vet väl att författaren också är aktuell med en ny roman under våren? Drömräkning kommer ut i mars. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.